Allmänt om rehabilitering

En sjukskriven person kan behöva stöd för att kunna börja arbeta igen. Med rehabilitering menas allt det som görs av medicinsk, psykologisk, social och arbetsinriktad art för att hjälpa sjuka och skadade att få tillbaka bästa möjliga förmåga att fungera normalt.

Olika typer av rehabilitering

Ansvarsfördelning vid rehabilitering

Rehabiliteringsutredning

Rehabiliteringsplan

Olika typer av rehabilitering

Här följer de vanligaste definitionerna av termen rehabilitering. Ordet används i olika sammanhang och för olika ändamål och definitionerna är inte skarpt avgränsade. Exempelvis kan arbetslivsinriktad rehabilitering ha medicinska inslag.

Medicinsk rehabilitering

Syftar till att så långt som möjligt återställa den fysiska och psykiska funktionsförmågan. Rehabiliteringen kan avse att förbättra och/eller återställa en nedsatt funktion, bibehålla en uppnådd funktionsförmåga och att träna kompenserande funktioner. Medicinsk rehabili­tering utförs till största delen av hälso- och sjukvården.

Arbetslivsinriktad rehabilitering

Arbetslivsinriktad rehabilitering har till syfte att personen som genomgår den ska kunna åter­få eller behålla sin arbetsförmåga. Stödet och åtgärderna ska leda till att arbetstagaren ska kunna återgå till sitt gamla arbete eller få ett annat lämpligt arbete, hos sin nuvarande arbetsgivare. Åtgärderna kan omfatta ändrade arbetsuppgifter, arbets­träning, ändrade ­arbetstider, tekniska anpassningsåtgärder, särskilda arbetshjälpmedel och så vidare. Arbetsgivaren är dock inte skyldig att vidta åtgärder som innebär en utvidgning av verksamheten eller att skapa nya arbetsuppgifter.

För anställda är det arbetsgivaren som ansvarar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Arbetsgivarens ansvar kan även innefatta åtgärder utanför arbetsstället, till exempel utbildning. För arbetslösa ansvarar Försäkringskassan.

Yrkesinriktad rehabilitering

Yrkesinriktad rehabilitering bedrivs vid Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingen Rehabilitering (tidigare Arbetsmarknadsinstitutet, AMI) och syftar till att arbetssökande med särskilda behov ska få hjälp att finna och få ett arbete i första hand på den reguljära arbetsmarknaden. Rehabiliteringen består av utredning och funktionsbedömning, vägledning, arbetsprövning, arbetsplatsanpassning, studie- och yrkesvägledning/information och anställningsförberedande aktiviteter.

Social rehabilitering

Social rehabilitering sker i huvudsak i kommunal regi och syftar främst till att ge ekonomisk och social trygghet och att få människor att fungera socialt. Socialtjänsten ansvarar för ­social rehabilitering.

Ansvarsfördelning vid rehabilitering

Arbetsgivarens ansvar

Ansvaret tydliggörs även i arbetsmiljölagens 3 kapitel 2 a och 3§§. Dessutom finns Arbetsmiljöverkets föreskrift Arbetsanpassning och rehabilitering, AFS 1994:1, som preciserar hur arbetsgivaren ska göra för att fullgöra sina skyldigheter. I socialförsäkringsbalken, 29 kapitlet, regleras att arbetsgivaren ska svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.

En viktig rehabiliteringsåtgärd är anpassning av arbetsplatsen, arbetsuppgifterna och så vidare. Anpassningen ska göras med hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Arbetsanpassning är dock något som även ligger i arbetsgivarens skyldighet att bedriva förebyggande arbetsmiljö- och hälsoarbete, bland annat enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift Systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:01. Av föreskriften framgår också att arbetsgivaren fortlöpande ska ta reda på vilka behov av arbetsanpassning och rehabilitering som finns bland arbetstagarna samt så tidigt som möjligt påbörja det rehabiliteringsarbete som visat sig behövas.

Arbetsgivaren är även skyldig att se till att det i verksamheten finns en arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet som är organiserad på lämpligt sätt. Arbetsgivaren ska dessutom svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns.

Arbetsmiljöverket har genom föreskriften (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljö­arbete, SAM, utvecklat och preciserat hur arbetsgivaren ska gå tillväga för att uppfylla ansvaret för arbetsmiljön. Föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete innerhåller bestämmelser om bland annat de anställdas och skyddsombudens medverkan, arbetsmiljöpolicy och rutiner, om uppgiftsfördelning och kunskaper om riskbedömning, åtgärder och uppföljning samt om anlitande av företagshälsovård när kompetensen inom den egna verksamheten inte räcker för det systematiska arbetsmiljöarbetet eller för arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering.

Rehabiliteringsutredning

Sedan 2007 är det Försäkringskassans ansvar att – vid behov – utreda rehabiliteringsbehovet och – vid behov – upprätta en rehabiliteringsplan. Genom lagändringarna den 1 juli 2008 har Försäkringskassan numera ett dubbelt uppdrag:

• Att utreda, besluta om och samordna rehabiliteringsinsatser. I detta ingår att fastställa en rehabiliteringsplan och eventuellt byta ut ersättning i form av sjukpenningen mot ersättning i form av rehabiliteringspenning.
• Att bedöma rätten till sjukpenning i förhållande till arbetsförmågan vid fasta tidpunkter enligt modellen som kallas ”rehabiliteringskedjan”.

Vem gör vad?

• Försäkringskassan ska vid fasta bedömningstidpunkter enligt den modell – ”rehabiliteringskedjan” – som gäller sedan den 1 juli 2008 bedöma rätten till ersättning i förhållande till arbetsförmågan. Försäkringskassan ska också klarlägga den anställdas hela rehabiliteringsbehov (inklusive behov av medicinsk eller annan typ av rehabilitering). Det ska göras i samråd med den anställda. Försäkringskassan kan   begära att den anställda lämnar in ett utlåtande från arbetsgivaren. Från och med den 1 januari 2009 finns en särskild blankett för detta.
• Arbetsgivaren behöver göra en egen ”utredning” av rehabiliteringsbehovet och näraliggande frågor för att kunna lämna upplysningar till Försäkringskassan. Dessutom kvarstår kraven i arbetsmiljölagen på att arbetsgivaren ska ha en organiserad verksamhet för arbetsanpassning och rehabilitering. Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsgivaren både när det gäller rehabilitering, skadeförebyggande och hälsofrämjande arbete.
• Den anställda ska lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga behovet av    rehabilitering och ska efter bästa förmåga aktivt medverka i den.
• Facket kan medverka i utredningen om den anställda medger eller önskar det. Observera att det endast är den anställda som har rätt att neka facklig medverkan – inte arbetsgivaren, Försäkringskassan eller annan aktör. 

Rehabiliteringsplan

Försäkringskassan ska upprätta en rehabiliteringsplan när det är klarlagt att den anställda är i behov av rehabiliteringsåtgärder och det kan bli aktuellt med rehabiliteringsersättning under hela eller delar av rehabiliteringsperioden.

Av rehabiliteringsplanen ska målet för rehabiliteringen framgå, vilka åtgärder som behövs, vem som ansvarar för dem och när de ska genomföras. Det ska också framgå vilka åtgärder som är förenade med ersättning från Försäkringskassan samt hur mycket rehabiliteringen kommer att kosta. Försäkringskassan ska noga följa rehabiliteringen och om det behövs revidera planen.

Rehabiliteringsplanen har två syften. Den ska dels tjäna som underlag för Försäkrings­kassans beslut om rehabiliteringsersättning, dels vara ett instrument för Försäkringskassan för att bevaka att rehabiliteringen fortskrider planenligt.